Linn Åkesson

Vi hoppar på en studsmatta,
och du begär att vi ska hoppa i takt.
jag ler mot dig,
men jag ler aldrig mot dig för att jag trivs,
inte i ditt sällskap.
i din ovisshet leker jag med dina tankar,
och får dig att längta frenetiskt.

Det krävs två för att dansa tango sa du,
och jag dansade med.
och det som man inte vet kan kan inte ta skada av.
jag önskar att jag inte visste,
eller att jag visste bättre.

jag vill tänka på dig som den du var,
men jag kan inte.
jag önskar att den du blev inte fanns.

när du tittar i spegeln,
ser du samma som mig?
när du tänker,
önskar du att jag fanns?
att jag fanns för dig som jag tidigare gjort?
Du begärde frihet och fick det,
du begärde tillit,
och fick det.
du begärde mig,
men fick det aldrig.
du vet inte om det,
men snart kommer du förstå,
att om gräset alltid är grönare på andra sidan,
kommer du vara lika olycklig som blommorna som inte får vatten.
Jag ska vattna dig,
jag ska få dig att tro på det du ser,
och aldrig tänka steget längre.
du ska följa som en blind,
tills dess att jag river ner dig som en gammal byggnad.
du ska tro på mina ord,
men aldrig höra ett enda.

du lyckades spela med korten jag la ut,
och jag borde tänkt steget längre.
det du är rädd för,
kommer dom spela på.
och det var det du gjorde.
du följde det till punkt och pricka,
tills jag insåg att allt jag ville ha var luften du andades.