En, en en?
hur kan man undvika att vara egoistisk,
i en värld där normen är att individuellt segra?
hur ska man kunna vara ödmjuk och sund,
när alla runt omkring tar allt de kommer åt?
Hur ska vi,
mitt i allt,
kunna dricka te,
och titta på träden som så innerligt vill börja leva?
Du och jag,
är det vi?
eller är det en subjektiv värld vi skapat,
för att rädda oss från den objektiva världen?
Vi,
är det du och jag?
Hur ska jag kunna berätta en saga,
när ditt kaffe är för varmt?
och hur ska världen kunna vara underbar,
när det bara finns en som du?
Kommentarer
Trackback
