när natten kommer

solen går ner,
och det slutar snöa.
jag tänker på dig och önskar inget mer än att du var här,
ibland låtsas jag att vi leker,
och att du är nära,
utan att förstå varför.
jag läser böcker för dig,
och du lyssnar nog inte,
men bara känslan av att tro,
gör mig gladare,
än om jag inte trott.
varför är det så,
att bara tanken kan läka?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0