never again

och du spelar med mig som en joker,
medan jag gör kaffe med blommor i.
du leker med orden som jag blint litar på,
och jag försvarar mig med tankar.
du har fått för mycket av mig,
och kommer inte få mer.
du tror säkert att du är mer än du kan bli.
du tror att fåglarna sjunger för dig,
och att solen endast är bakom moln när du gråter.
jag önskade att jag hade en lika stor sten till hjärta som du,
att jag kunde få kaktusar att blomma som en äng.

Du gjorde det som jag va rädd för,
du lekte med de kort jag la fram.
jag tittade nog aldrig in i dina ögon,
inte så djupt att jag såg vem du var.
bara kände på dig,
och letade mig fram bland fasor,
likt en blind....

Du får mig aldrig mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0