sorry

förlåt,
jas sa som jag gjorde,
och sparkade på dig,
för en jag känner väldigt väl,
inte vill att vi träffas.

FÖRLÅT!

svar

Som man frågar får man svar, fuckers!!

sjukan

Nu ska jag snart lämna Legolas på sjukan.
han har en knöl på tungan som dom ska kolla på. 
hämtar honom igen vid tre när jag slutat plugget.
känns sådär...
han krafsar alltid så mycket på gallret i buren
när han är inlagd,
så mycket så han har sår mellan varje trampdyna.
och det är ett evighetsjobb innan såren läker.
Men jag hoppas att dagen går snabbt, så jag snart får hem min bebis igen!


tveksamheten själv

varför tvekar jag på allt hela tiden?
den bästa människan e bra i någon dag,
sen tynar den bort,
och blir någon annan.
jag letar fel,
innan ni hinner hitta dom.
jag kommenterar dom,
innan ni hinner göra det.
era ord blir inget annat än övertygelse.
men hur mycket bryr ni er när jag mår dåligt?
att döma av förra gången brydde ni er inte alls.
ni klagade,
men ni stöttade inte.
det tackar jag särskilt för.

Sluta bry er om så mycket ytliga saker,
det finns så mycket annat att vara glad för,
och ägna sin tid åt,
mer än att bara klaga,
konstant.
även jag ska sluta bry mig om så mycket ytliga saker..
tack för mig


insamling

En oskyldig hund,
sticker ni kniven i.
hur kan ni?
hur kan världen ha förändrats så oerhört mycket,
på bara några fåtal år?
Vi har startat en insamling,
och pengarna har strömmat in.
tack alla omtänksamma människor!

when You and I collide

Var ska man ha sin favoritleksak om inte i magen, 
tänkte Legolas och svalde den.
sjukan direkt för att sitta i väntrummet i ca 2 timmar.
sen spydde han, ja jävlar i det!
han gjorde ett bra jobb och fick upp den med kräkmedel som hjälp.
det är ok!

nu är jag bara din och vi ska viska fina saker till varandra,
och äta popcorn med gaffel.
nu ska jag till skolan och röka sista dagen i mitt liv.
HA
du tror inte på det, men det gör jag!
C YA

jag ska vakta mina ägodelar

hösten har kastat sig över mig,
och jag ska bevaka min ägodelar med hela mitt liv.
nu när inte solen är nära,
och ger dig den närhet du behöver,
vill du ha närheten av mig.

du kommer aldrig kunna älska mig tillräckligt,
sa jag när jag var full.
jag menade det.
du kommer aldrig kunna älska mig på det sättet jag kräver.
kommer du dansa för mig,
när jag säger dansa?
eller kommer du le,
med ditt fina leende,
och hoppas att jag ska glömma?

vi dansade aldrig,
inte heller lekte vi med känslorna.
detta var allvar,
och ingen ville såra.
vi ansträngde oss så mycket att filmen vi tittade på,
blev ett mönster vi skulle följa.
vi ville leva i en film,
som en man hade hittat på när han var lika rädd som vi.


men nu när hösten kommer,
vill jag älska mig själv mer än min näste,
jag vill ligga i sängen,
utan dig,
och hoppas att du skakar av längtan.

never again

och du spelar med mig som en joker,
medan jag gör kaffe med blommor i.
du leker med orden som jag blint litar på,
och jag försvarar mig med tankar.
du har fått för mycket av mig,
och kommer inte få mer.
du tror säkert att du är mer än du kan bli.
du tror att fåglarna sjunger för dig,
och att solen endast är bakom moln när du gråter.
jag önskade att jag hade en lika stor sten till hjärta som du,
att jag kunde få kaktusar att blomma som en äng.

Du gjorde det som jag va rädd för,
du lekte med de kort jag la fram.
jag tittade nog aldrig in i dina ögon,
inte så djupt att jag såg vem du var.
bara kände på dig,
och letade mig fram bland fasor,
likt en blind....

Du får mig aldrig mer...

ljugpotta

Du hade precis lärt dig att ljuga,
och du övade så intensivt.
du förtrollades av orden du sa som fick mig att tro,
tro på att man aldrig ska döma hunden efter håret.
nu i efterhand inser jag att du bara övade på att ljuga.
och jag måste erkänna att du var duktig på det.
Du förvandlade klychor till sagor,
och fick mig att le som vapen.
jag använde mitt leende som du använde mig.

Man kan inte ha kakan samtidigt som man äter upp den,
men man kan bete sig som en drake i en opassande komedi.
man kan klä av folk nakna och skratta åt dom,
men man kan aldrig få någonting ogjort.

det finaste hos en människa är dess nakenhet,
så låt dig aldrig förföras.
endast den som älskar dig så innerligt att han förvandlar salt till bomull,
och tar dig upp till himelen,
endast han är värd din nakenhet.

bränt barn luktar illa

Vi hoppar på en studsmatta,
och du begär att vi ska hoppa i takt.
jag ler mot dig,
men jag ler aldrig mot dig för att jag trivs,
inte i ditt sällskap.
i din ovisshet leker jag med dina tankar,
och får dig att längta frenetiskt.

Det krävs två för att dansa tango sa du,
och jag dansade med.
och det som man inte vet kan kan inte ta skada av.
jag önskar att jag inte visste,
eller att jag visste bättre.

jag vill tänka på dig som den du var,
men jag kan inte.
jag önskar att den du blev inte fanns.

när du tittar i spegeln,
ser du samma som mig?
när du tänker,
önskar du att jag fanns?
att jag fanns för dig som jag tidigare gjort?
Du begärde frihet och fick det,
du begärde tillit,
och fick det.
du begärde mig,
men fick det aldrig.
du vet inte om det,
men snart kommer du förstå,
att om gräset alltid är grönare på andra sidan,
kommer du vara lika olycklig som blommorna som inte får vatten.
Jag ska vattna dig,
jag ska få dig att tro på det du ser,
och aldrig tänka steget längre.
du ska följa som en blind,
tills dess att jag river ner dig som en gammal byggnad.
du ska tro på mina ord,
men aldrig höra ett enda.

du lyckades spela med korten jag la ut,
och jag borde tänkt steget längre.
det du är rädd för,
kommer dom spela på.
och det var det du gjorde.
du följde det till punkt och pricka,
tills jag insåg att allt jag ville ha var luften du andades.

räkna bubblor

elaka människor dör alltid ensamma,
sa jag och skrattade åt din närvaro.
du bad om ursäkt för din existens,
och drack upp mitt vin.

det är så härligt att vara med dig,
sa du och tittade in i mina ögon som om du aldrig sett dom tidigare.
jasså, sa jag
och önskade att jag hade en soldat på min axel,
som kunde skjuta ner dig på golvet,
för att sedan förgöra dig.
varför tycker du det,
frågade jag.
du rodnade och skruvade lite på dig
för att sedan svara på min enkla fråga.
för att vi alltid har så kul,
vi skrattar jämt,
och du är den underbaraste människan som finns.
ditt svar var för mig oförståligt.
såg du inte hur jag hånade dig?
hur jag i din frånvaro dömde allt du gjorde,
och raderade allt du sa?
förstod du inte att vi aldrig funnits,
att vi bara går för att bandet spolas framåt?
Man behöver inte vara blind för att inte se
svarade jag och räknade bubblorna i mitt glas.

mörka dagar och ljusa nätter

det var nu du skulle vara här.
nu när kvällarna blir ljusare för varje dag,
det var nu du lovade att vara här.
när mörkret inte vaggar dig
ska jag göra det,
sa du och somnade.
mörkret vaggar mig inte längre,
hör du det?
inte det minsta lilla får kvällarna mig att sova.
och du är inte här och kommer aldrig mer att vara.

man ska aldrig ge sig in i leken,
det var det jag sa till dig när jag försökte ha dig på avstånd.
du förklarade med opassande ord att detta inte var lek,
det var allvar.
det blev inget mer än fina ord som ljög.
jag lindade in dom i lakan som du skitade ner.
jag vägrade att låta mig se att du körde på rutin.
som en bulldozer,
en ångvällt,
körde du över mig,
mina tankar
mina ord...

titel: Linns

Du satt undrande som ett litet barn,
och förstod inte varför det blev såhär.
jag drack kaffe och tyckte livet var underbart,
tills då du förförde mig och fick mig att göra saker jag aldrig skulle ångra.
vi spelade aldrig samma spel,
svarade jag dig och gick sedan för att titta på blommorna,
som sökte en förklaring liksom du.
du gick efter och påstod att inget var ett spel,
att jag var vacker och du sa nåt om att solen lyste även idag.
jag lyssnade inte riktigt,
för allt du säger är för mig en lögn.
jag vet att solen lyser,
men inte över dig.
jag vet att jag är vacker,
men inte i din närhet.



vi låg på mitt golv,
och jag kunde känna hur mina andetag krossade revbenen.
du borde ha gått fölängesen,
och jag borde aldrig kommit.
varför bjöd du mig på vin,
tills jag låg i din soffa och förundrades över hur mycket du tål.
jag berättade saker om både mig själv och om dig,
som du aldrig tidigare vetat om.
Jag tror blint på rykten,
sa jag och hånade dig,
tills du inte längre kunde stå på dina ben.
Om jag var en titel,
hade du lekt med mina ömma punkter ändå?

älska aldrig mer

visst sa jag väl till dig allt jag ville att du skulle vara?
jag sa det med ord som jag hoppades att du förstod,
medan du matade mig med hallon.
Jag låtsades att det var en film,
att du var draken,
som eldade upp min själ.

kommer du ihåg när du frågade mig om jag kunde älska dig?
vad ska jag älska dig för? frågade jag
jag vill att du ska älska mig för den jag är,sa du och blottade hela dig själv.
du minns det nog inte,
för du sa det aldrig.
du visade det med dina rörelser,
och kom hem alldeles för sent.
du ville nog att jag skulle älska hela dig,
precis som den du var,
och ville bli.
Men fåglar älskar bara den blomma som kan ge dom nektar,
likaså gör jag.
jag kan inte älska dig,
sa jag och tittade aldrig mer in i dina ögon.

beroende

du är en sån som är värd att satsa på,
sa du medan du strök din tvätt.
en sån man lätt blir beroende av,
så man bara vill ha mer.
jag ritade streck på min teckning,
ett streck för varje lögn.
och drack saften som smakade hallon.
och medan du åt mig till middag,
skrattade jag åt ditt sätt att äta,
och jag satt på ditt golv.

kan vi inte se världen upp och ner?
eller från ett annat perspektiv?
Du vågade inte,
samtidigt som du sög livet ur mig.
vi älskar inte,
sa jag och dina andetag kändes som isvindar.
du förklarade hur du kvävde din kärlek,
och påstod att tiden är fel.
Jag var ju bara någon man blir beroende av,
sa jag och målade drakar som gestaltade mig.

tiden går

jag vill bränna dina broar,
och hälla sirap i ditt hår.
blint följer jag dina fotspår,
samtidigt som jag vill springa framför dig,
och visa dig världen.

mina händer börjar få rynkor,
och tiden kommer inte tillbka.
gång på gång frågar jag mig:
varför gör du inte det DU vill?
jag letar som en hund efter dina spår.
och skriver texter om det du tänker,
trots att du inte tänker alls.

I sömnen är ingen omöjligt,
sa jag,
och önskade dig god natt

måla hela världen lilla mamma

Varför är det så,
att vi avslutar allt när bladen slår ut?
hade det inte varit roligare att börja,
att andas liv,
när luften är som bäst!
Kan vi inte lägga oss på en filt,
och lyssna på när vinden blåser?
måla våra kroppar i glada färger,
och dansa på gatorna som om allt vi rörde var vårat?
vi kan dela på världen och plocka smultron som vi sätter på strå,
innan du i smyg säger att solen gått i moln.
måste vi bry oss så mycket om det runt omkring?


spilla mjölk

Hur länge ska man gråta över spilld mjölk,
frågade jag dig.
Tills man inte spiller mer,
sa du och tittade bort.
jag slutade aldrig spilla,
och gjorde samma misstag igen.
Jag får panik när jag tänker på det,
och gråter över smöret som precis smällte.
Du ville dricka oboy,
medan jag ville prata,
om allt mellan blommorna och träden.
Jag gjorde en höna av en fjäder;
sa du,
och torkade av läpparna som fastnat på glaset.
Nu skulle jag glömma allt,
precis som du.
du krävde att jag skulle skratta åt dina skämt när jag sov,
och drömma om drömmarna du hade.
Är det lika häftigt imorgon?
undrade jag medan du sov.

jävla du

Du luktar alltid gott,
och jag vill smaka mer.
men du hugger som en haj
och frågar mig: anstränger du dig inte mer än så?
 jag målade naglarna i grönt
och levde under en revolt.
mina blommor vissnade i takt med dig.
jävla du,
sa du och gick.
 vi lekte grodor i vattnet
och maneterna vi kastade representerade skott vi så gärna vill ge.
jag sköt dig,
du sköt mig,
men du träffade aldrig.
Min kärlek blir aldrig mer seriös än vad den är nu,
sa jag när vi drack latte,
och tittade ut på gatorna som var livfulla.
 du tittade på mig,
och försökte med hundögon be mig att ångra mina ord.
jag ångrar ingenting,
sa jag och tog bort skum-mustachen över din läpp
som jag så många gånger kysst.
jävla du,
sa du och lämnade mig

lukta på

Hur kan en människa lämna sådana avtryck?
hur kan man sakna någon man bara luktat på?
som ett fotspår i sanden.
jag trodde inte jag skulle sakna,
inte efter ett tag.
kanske tänka tillbaka,
men inte så innerligt vilja ha.

tentan avklarad, snart utskjut

Ja, då hade man avklarat tentan. nu känner jag en viss frihet. men valmöjligheter leder till psykisk ohälsa har jag läst. jag mår hur som bra, trots mina valmöjligheter.
Ikväll blir det förfest hos Tiffany, sen utgång. är oerhört seg och trött, så vi får se hur lång min kväll blir.
imorgon blir det även då utgång, det snackas om middag på Villan för att sedan festa vidare..kan bli hur kul som helst!

jag vill vara kär,
hur ska man lyckas få den känslan.
det pirrar i magen,
och man är lycklig.
kan man nå den utan att vara kär i nån?
kan man vara kär i livet?
sitta på en sten,
vid havet,
eller i skogen,
i värmland
och bara vara kär.
i livet
i stunden
i allt.
jag vill vara kär i allt som finns.
inte bara en enskild person.
jag vill se det ljusa 
i allt mörkt
och skratta med dom som skrattar.
förr kunde jag älska det mesta,
jag var blåögd och drack kaffe med främlingar.
jag trodde att kakorna man fick var goda,
och rosorna var av kärlek.
nu för tiden ser jag bara taggarna,
och tror att alla vill mig ont,
eller är onda,
tills dom bevisar motsatsen.
och hur lätt är det att bevisa att man är en god individ,
när jag hela tiden blundar och lever på mina förutfattade meningar?
den som ska älska mig,
och samtidigt bli älskad tillbaka,
måste ha ett djävulskt tålamod,
och aldrig gråta över mjölk som redan är spilld.
han måste kunna ge mer än han får,
och aldrig fundera över saker jag säger.
han finns inte.

det regnar ute och jag vill inte vara fri,
jag vill vara fastbunden i dina armar,
och stänga av värmen när vintern kommer.
då vill jag ligga under en filt,
under dig.
jag ska hälla varmt vatten över dig,
för att sedan ångra det jag gjort när du skriker av smärta.
sen ska jag älska dig,
och låtsas att jag aldrig mer ska göra om det,
jag ska tro på att man lär av sina misstag,
även fast jag aldrig gjort det innan.
du ska linda in mig i bomull 
och servera varm oboy när jag e trött.
du ska vara den det inte går att vara 
medan jag lyssnar på tracy chapman
och älskar musiken mer än dig.

 

festa är livet, eller livet är en fest?

Har blivit oerhört mycket fest på senaste tiden,
på samma sätt som kärleken berusade mig,
gör nu alkoholen.
med samma följande baksmälla.
Frustration,
ångest,
glädje.
allt är samma.
förut var det du som var kärleken,
nu är det alkoholen.
förr var det kärleken jag skulle lägga av med,
nu är det vinet.
mitt liv känns som ett kaos,
precis som förut.
Nu sitter jag och dricker vin och söta drinkar,
som får mig att koppla av,
och känna mig tillfreds sinnesmässigt.
jag låtsas att det är kärleken jag dricker.
jag leker att du är druvorna,
och alkoholen är resultatet av oss.
vi skrattar,
dansar,
och gör saker vi aldrig skulle gjort annars.

jag gjorde en sak för mycket,
och livet är inte längre den fest jag ville vara på.
spriten var alldeles för stark,
och jag förnedrade mig själv.
det gjorde kärleken också.
 

från och med nu,
vill jag inte beblanda mig med alkohol,
inte heller med kärlek.
båda faktorerna ger dig bakfylla,
och en dags återhämtning.

varken kärlek eller berusning är något bestående.
och aldrig mer ska jag förnedra mig på det sättet jag gjort hittills.

RSS 2.0