Linn Åkesson

elaka människor dör alltid ensamma,
sa jag och skrattade åt din närvaro.
du bad om ursäkt för din existens,
och drack upp mitt vin.

det är så härligt att vara med dig,
sa du och tittade in i mina ögon som om du aldrig sett dom tidigare.
jasså, sa jag
och önskade att jag hade en soldat på min axel,
som kunde skjuta ner dig på golvet,
för att sedan förgöra dig.
varför tycker du det,
frågade jag.
du rodnade och skruvade lite på dig
för att sedan svara på min enkla fråga.
för att vi alltid har så kul,
vi skrattar jämt,
och du är den underbaraste människan som finns.
ditt svar var för mig oförståligt.
såg du inte hur jag hånade dig?
hur jag i din frånvaro dömde allt du gjorde,
och raderade allt du sa?
förstod du inte att vi aldrig funnits,
att vi bara går för att bandet spolas framåt?
Man behöver inte vara blind för att inte se
svarade jag och räknade bubblorna i mitt glas.