isen spricker och jag vill sjunka

hur kan man på ett ögonblick 
tro att marken man står på är säker,
när man vet att vattnet är lika fruset som din själ?

Älskar vi varandra för att vi inte har någon annan?
Älskar du mig,
för att ha någon att hjälpa,
när isen spricker,
och hon vill sjunka?


hur kan du säga att du älskar,
när det enda du gör är att befria dig från ångest,
och panik inför framtiden.
alla ska ha någon att älska,
och du valde mig.
valde jag dig också?
eller drogs jag in i det,
förblindad?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0